Jag är en sådan som hatar att raka benen. Och därför gör jag det inte. Det är inte det att jag VILL ha håriga ben för det vill jag inte, men jag tycker att det är orimligt jobbigt att raka. Inte själva proceduren, men: Att HA en rakhyvel som funkar. Händer ju inte. Att hitta den precis innan man ska duscha. Att komma ihåg att raka även om den finns. Det är mycket värre med stubb än med långt hår på benen (långt och långt, men ni vet). Alla kan ju glömma att jag skulle raka typ VARJE dag. Värst av allt: Ni vet vardagsrädslor, typ att man är rädd för att det ska vara en orm i toaletten eller att flygplan ska störta i huvudet. Saker som är helt orimliga men som man tänker på dagligen. JAG är rädd för att någon ska raka mina tänder med en rakhyvel. Så fort jag ser en rakhyvel tänker jag på hur det skulle vara om någon höll fast mig och rakade på mina tänder. (andra rädslor jag har: Att jag ska sätta mig på ett trasigt glas. Måste alltid titta vart jag sätter mig. Och att någon ska sticka en kniv i min mage när jag åker rulltrappa) I alla fall. Jag fick frågan om jag ville testa Philip Lumeas IPL-maskin. Och jag känns ju som den perfekta människan för en sådan. Lat och motvilligt hårig alltså. Det är alltså en maskin med ljuspulsbehandling som försätter hårsäcken i vilofas i upp till åtta veckor. Man rakar först (eller vaxar) för att ljuset ska komma åt hårsäcken och sedan för man maskinen över de områden man vill (det gör inte ont, mer som en skön värmeshot). Man ska använda den varannan vecka i två månader och sedan en gång var fjärde till åttonde vecka. Jag har använt den två gånger och har redan mindre stubb. Återkommer med mer info om ytterligare några behandlingar! Här är jag när jag IPL:ar benen. Jag kände mig som en hantverkare när vi skulle ta kort. Menar inte att alla hantverkare har underbett. Bara jag tydligen. Och som en pistolskytt. Linus tyckte att jag såg så orimligt töntig ut när jag skulle skjuta, så jag lånade Sixtens poliströja för att det skulle se mer troget ut. Då tyckte han att jag aldrig sett töntigare ut i mitt liv, tyvärr.
