Nu har vi varit två dagar med familjen vi lärde känna för 15 år sedan. Eller, de har en 13-årig dotter och en 10-årig son som vi aldrig förr träffat. Jag älskade föga förvånande tonåringen. Och jag har umgåtts på TYSKA hela tiden. TYSKA. Helt slut nu. Jag pluggade tyska i 6 år i skolan så jag borde ju kunna MEN jag har ägnat resten av livet åt att ångra att jag inte valde franska i stället, och förtränga tyskan. Så jag minns ju inte. Jag kom inte ens ihåg vad glaube betyder. I alla fall. Så mycket kärlek och kramar vi fått. Fick absolut inte diska, har käkat så mycket god mat och spelat extremt mycket fotboll och basket. Och pratat på tyska. Jag började ändå gilla tyska för att de är så underbara människor. Jag vet inte om de vill vara med på bild, just det (och allt annat) var svårt att förklara på tyska. Men här är vi.
