När jag sprang i skogen i morse. Tant i skogen: (tittar på mina skor så mycket att jag känner att jag måste förklara) Jag: Hejhej. Tant: Hej hej! Jag: Tycker du att det är konstigt att jag springer i foppatofflor? Tant: Nej, eller jag såg det inte, men ja det är ju lite ovanligt förstås. Jag: Jag skulle bara gå ut en sväng och lukta på regnet, och fick ENORM feeling, så jag började springa. Nu har jag sprungit nästan en mil! Tant: Oj då. Jag: Jag VET! Älskar när såna här tillfällen bara dyker upp och man får imponera på folk helt naturligt i förbifarten nästan utan social ansträngning. Förvisso stannade jag henne och tvingade på henne informationen och hon lät ju inte jätteimponerad men ändå. Det blev ändå mer värt. Foppatofflorna var inte det jobbiga. Det jobbiga var att jag inte hade någon sport-BH. Utan en kass gammal lös sunk-BH. Vidrigt. Det kändes som att jag hoppade ner brösten till typ magman eller vad den heter, den där i jorden.
