Harry: (gör nåt gulligt, typ nåt som egentligen inte är gulligt, typ rapar) Jag: Åh du är världens gulligaste barn! (I skrift ser det oerhört töntigt ut. Det låter ännu töntigare. Jag ÄR väldigt töntig) 7-åring: Du tycker ju Sixten är gulligast? Jag (med diplomatrösten): Ja, Sixten är det också. Men alla barn är gulliga. 10-åring: Jag är inte så gullig, jag är mest fin, men inte gullig. Jag: Joooo du är jättegullig. 10-åring: Okej. Men DU är inte så gullig. Jag: Hehe.. He....... Nähä. 10-åring: Men du är fin ändå. Jag: Hehe. Okej. Tack tack. Försöker le gulligt leende. Harry alltså.
