I går var Linus sjuk och jag åkte till några kompisar med Six och Harry. Vi åkte pendeltåg och tunnelbana i mer än en timme och jag kom plötsligt ihåg varför det är en dålig idé. Båda började gallskrika samtidigt och vägrade att sitta i vagnen och när jag tog upp dem ville ingen att den andra skulle sitta i mitt knä så då började de skrika igen. Jag började skratta typ i panik och för att väga upp negativiteten i vagnen när folk började glo irriterat. Sen fick Sixten kexchoklad av en snäll medresenär. Det var ju ändå lördag, eller söndag eller nåt, SKITFUCKINGSAMMA. Det blev bra i alla fall (en stund). Här försöker Sixten lära Harry göra Jockenjoll-tecknet. Här älskar de varandra igen. Det som är bra med att Linus inte är med är att jag få klä dem likadant, vilket är min mest estetiskt tillfredsställande sak. Sen hade vi picknick. Med Harrys faddrar.
