Jag erbjöd precis Harry 100 kronor (så provocerad var jag. 100 kronorsprovocerad) för att säga till tonåringarna att prata lite tystare. De skrikpratar. På en 45-minutersresa. ORIMLIGT. Har jag blivit tant? Kan inte minnas att jag störde mig överhuvudtaget på skrikande tonåringar på pendeltåget förr? Förmodligen VAR jag en som iaf skrikskrattade på tåg. Eller det vet jag att jag var. Men jag visste inte att någon störde sig på det HÄR sättet. Jag blir liksom LJUD-stressad. (Någon som känner igen det här med ljudkänslighet EFTER massa år med konstant hög ljudnivå? Man vill ju nita öronen och ba NJUT i stället för att klaga, det kunde varit mycket jobbigare för er, never forget ljudnivån 2012-2016.) Trodde nog mer det handlade om att folk störde sig för att de var Avis på att andra hade så roligt. Harry nappade tyvärr inte. Men han störde sig också så vi bytte vagn. Ps. Det KAN ju iofs vara så att folk stör sig på att Harry har fötterna i gången. Fuck them i så fall.
