I hela mitt liv har jag hatat dammsugning. Alla som bott med mig kan intyga det. (Enda gången det är roligt är när man tappat opoppade popcorn på golvet. Vilket jag gör eftersom jag blir så rädd när provpopcornet poppar, att jag tappar ut hela påsen (sant, har hänt mer än en gång). Ljudet av popcornuppsug är det finaste vi har.) MEN det som är jobbigt, det är ju att kånka fram åbäket ur städskåpet och hiva ut det sjuka sladdtrasslet och flytta runt till olika uttag. HUR OÄNDLIGT nöjd blev jag då med att få göra samarbete med en dammsugare som bara FINNS i köket. Kraftfull, smidig och sladdlös, som man bara plockar upp för att den hänger på väggen bredvid en och ber om att få stå till tjänst? Man trycker på en knapp och suger upp det man spillt (eller hällt). Man behöver aldrig storstäda, bara snabbstäda. Och då får man ju totalt sett massa tid över att göra roligare saker på. Dammsugaren heter Bosch Unlimited serie 8, läs mer om den HÄR. Harry och Sixten är förvånade över att jag inte bara plötsligt dammsuger, utan dessutom gillar det. Men alltså, ni som har en sån här, det är ju så tillfredsställande. Och man känner sig samtidigt så duktig. Det följer med fyra olika munstycken så att man kan anpassa till olika ställen där det kommer massa skit och damm. Även om jag inte lärt mig vad munstyckena heter än. Bokhyllemunstycke? List? Soffkuddarna! Där hittar man alltid bra saker. Växthuset! Det följer med två batterier och en laddningsstation vilket gör att man kan dammsuga i oändlighet undan paus. Men SÅ kul ska vi inte ha det.
