Jag: Sixten vad duktig du var som kom ihåg alla sångerna i luciatåget. Sixten: Mm Harry: Jag sjungde inte för jag var blyg. Jag: Ja men du var ju sååå modig som gick fram. Sixten: Det var för att han såg mig. Jag var en storebror och då blev Harry trygg. Harry: Jag gick fram och var trygg när du stod där Sixten. Jag: 😭😭😭😭😭😭😭😭 Alltså jag grät så himla mycket under luciasångerna. Jag var alldeles svart på ena kinden. Ingen sa något förrän jag kom till jobbet. Och då fikade vi ändå efteråt och Linus satt mittemot mig. VAD är det med killar och denna oförmåga att registrera sminkavvikelser.
