Vi tog oss barnvakt i dag. I dag fick vi barnvakt. Eller fick och fick. Tog. Vi lämnade barnen hos Sixtens kompis familj. Det var väldigt speciellt att vara på Ikea utan barn. Så sjukt lätt. Om man vill veta hur det är att komma till himlen, då ska man skaffa barn, och sedan åka till Ikea utan barnen. Det är kontraster som skapar sjuklig lycka. Min högsta önskan när jag var liten var till exempel att ligga i en säng i kyrkan, i gången, medan alla andra var tvungna att lyssna på predikan och jag kunde sova. På Ikea gick jag mest omkring och såg andra jaga sina barn och säga åt dem att inte hoppa i sängarna och riva ner vaserna och tjata om gosedjur. SÅ många treåringar som låg gråtande på golvet för att mamman typ nuddat deras köttbulle. Och alla stackars föräldrar som tappade det. ("Om du inte kommer NU kommer vi åka härifrån, så får du stanna på Ikea för EVIGT"). När vi kom tillbaka sa barnvaktsmamman och pappan, som har två lika gamla barn, fast lugna: "Ja det här var ju så att säga ett annat tempo än vad vi är vana vid". Diploversionen. Men utan denna upplevelse skulle de inte ha en lika skön kväll nu, tänker jag.
