Jag ringde på en stol som jag hittade på blocket, en som fanns i kommunen. Linus efter mitt samtal: Var var det där? Jag: Stäket. Linus: VAD hette hon? Jag: Louise! Linus: HAHA!!! Jag: KÄNNER du henne? Linus: Ja. Vi var tydligen på grillfest hos henne och hennes kille David för TIO år sedan i Uppsala. Linus hade alltså känt igen hennes röst fast det var jag som pratade med henne, och han har inte träffat henne sedan dess. Han visste bara att de flyttat till krokarna. Jag kanske ska sluta mobba honom för hans kassa minne. Han kommer hädanefter alltid kunna säga/ rappa: Lisa din lilla fis Mitt minne har ingen kris Vem var det som tex mindes Louise Hon lät inte ens spektakulärt, som typ Janice. Efter att hon skickat adressen och jag säkerställningsgooglat skickade jag detta till Louise, som ju inte hade någon aning om vilka vi var. Linus tyckte det var creepy gjort, men det var ju han som var creepy. Janice.
