Sixten: Mamma läs Knisen och Knåkan. (bok han alltid vill läsa) Jag: Okej då, men får jag säga Grisen och Kråkan i stället? Sixten: Varför då. Jag: För att det är en gris och en kråka, det känns bättre att de heter så då. Sixten: Men grisen heter Knisen och kråkan heter Knåkan. Jag: Ja, jag vet, men ibland får man säga fel. Jag tycker att det är jobbigt att säga Knisen och Knåkan. Sixten: Varför då. Asså förlåt, men FÖR ATT DET ÄR SÅ TÖÖÖÖÖÖÖÖÖNTIGT ATT DE HETER KNISEN OCH KNÅKAN NÄR DET ÄR EN GRIS OCH EN KRÅKA. TÖÖÖÖNTIGT. Som att vi skulle heta Knänniska, Knarn eller Knuxen. Men det kan jag ju inte säga, för det är liksom en aggression som inte är skälig. Jag vill inte att han ska tycka att jag är en idiot.
