Sixten är sjuk. Perfekt timing tänkte jag igår morse eftersom han blir kramig när han är sjuk och jag ville kramas. Med premissen att det bara finns ett barn åt gången alltså. Men. Harry och jag var jetlaggade och uppe sedan 4 på morgonen och jag lyckades inte få honom att sova förrän kl 17. Bara amma. När jag såg brödet med avslickat smör på bordet kände jag en fin känsla av samhörighet med det. Typ här ligger vi slängda på möblerna och låter små små barn suga i sig det enda energirika vi har. Med skillnaden att brödet inte spelar fotboll samtidigt. Sen kom Linus hem med blommor för att jag var ett bra knäckebröd. Nej, en bra mamma. (Det är så lätt att blanda ihop.) Ps. Six vill tyvärr inte titta på Alfons, men när han väl gör det är han lite väl närgången, tycker Alfons också ser man.
