Nu har Linus varit i Indien i en vecka. En sak som alltid händer när jag är själv med barnen är att de vill sova liksom PÅ mig, båda två. Annars nöjer de sig med att sova själv eller med någon av oss, men när det bara är jag, då börjar de liksom bråka klockan 2 om vems tur det är att hålla båda mina armar. Eller ha fötterna på min mage. Man hör liksom sig själv säga kl 3.30: "Sixten DU får mina armar och Harry DU kan ha fötterna på magen, jag har bara EN mage och INTE fyra armar varför måste ni ha magen samtidigt? Armarna är lediga nu.. Nej BÅDA kan inte ha armarna, EN får ta magen, okej RYGGEN är fri? Här, håll min fot?.." Å ena sidan ÄR det det mysigaste som finns. Inte att de bråkar men att min armhud är typ livselixir (om de LIGGER STILLA VILKET DE INTE GÖR). Å andra sidan är det sjukt drygt om dessutom den vuxna människan vill sova, något människor vill. Man ba NÄR är det MIN tur att hålla mina armar. Du kan komma hem nu Linus.
