Vi var på Tom Tits i dag. Vi gjorde vår specialare, nämligen tog varsitt barn och träffades vid lunch för att byta barn. Funkar liksom inte att kuta omkring tillsammans hela familjen. Har vi lärt oss efter MÅNGA försök. Att ta varsitt barn är ett lifehack utan dess like. Underbart att bara ha EN att leta efter i labyrinten. Ni hör ju. Dessutom är Sixten inne i någon sorts vetenskapsålder och man vill inte missa hans forskning om olika saker, som såpbubblor och värmeutveckling (det är små kryp i värmen som man inte kan se och de gnuggar sig mot varandra). Och det gör man ju om man inte pratar ostört med honom. Det här knarkrummet skiftade i olika färger och ibland blev det svart så Harry höll sig tätt intill även på de andra färgerna. Och så pratade vi om vilken läskighetsgrad mellan 1 och 10 alla färger har. Det händer inte heller när vi är allihopa eftersom det bara är jag och Harry som är rädda för saker. Det här är det sjukaste någonsin. Med hjälp av tankekraft kunde man flytta en kula. Jag trodde vi var prankade med det var tydligen sant. Hjärnverksamheten, som EEG-mättes, flyttade kulan. Man vann om man tänkte mindre än motståndaren. Jag förlorade mot alla för jag fick existentiell ångest. Sixten vann mot alla. Jag har aldrig sett honom så fokuserad. Han ba "jag ska tänka på inget, jag tänker på den där pricken och den är ingenting". Harry i värmekamera.
