Nu är vi hemma igen. Vi lät Google maps bestämma allt och när klockan var midnatt sa den: KÖR IN HÄR. (Jag kör inte motorvägar, så det blir alltid lite krångligt) På en grusväg in i skogen 😬 Eftersom jag körde hade stackars Sixten koll på GPS:en men jag tänkte att det kanske varit någon olycka som gjorde att vi skulle gena på lilla grusvägen, till en större väg. Strax därefter försvann täckningen så jag kände mest oh shit men nu tar vi den här vägen och ser vad som händer, tills täckningen kommer tillbaka. I två mil körde vi på lilla grusvägen i skogen. Till slut kom vi fram till en by, med vitkalkade hus och eldar och dimma över fälten. Och någon alv som gick över vägen. Eller ingen alv men det andra stämde. Då sa jag det smarta: "Det här är ju exakt som i bröderna Lejonhjärta, tänk om vi har dött". Det var dumt. Först då fattade jag att barnen var jätterädda att vi aldrig skulle komma hem, även INNAN jag sa att vi var döda. Oups. Sen hittade vi till slut hem, när vi fick täckning alltså. Sen googlade jag var vi varit. Här var det.
