Jag pratar väldigt ofta om förhud. Det blir lätt så när det är så många som ska hämta och lämna på Föris. För mig kommer det nämligen alltid att låta som ett smeknamn på förhud. I alla fall, i dag kom jag att tänka på en förhudsupplevelse jag bloggade om för nästan sex år sedan. Den får liksom inte glömmas, så den är värd att läsa var sjätte år. Läs med fördel den efterföljande kommentaren också.
