På havet någonstans. Tobbe: Här åkte jag skridskor i vintras. Det var så tunn is att den var jättenära att gå sönder. Linus: Vad härligt. Lät den och böjde sig så där så att den näääästan brakade? Tobbe: Ja, vi fick åka snabbt som attan för att den skulle hålla. Linus: Guuuud vad hääärligt. Tobbe: Mm. Linus: Vad hääärligt alltså. SUCK. Tyvärr känner jag ju igen det där beteendet från viss fyraårig person. "Mamma jag vill klättra upp i lyftkranen och hoppa ner. Tänk vilket låååångt hopp mamma." Man ba ja du hoppar in i evigheten. Otroligt långt. Hade hopp om att det skulle växa bort, det där beteendet, men har nu blivit påmind än en gång om att det är genetiskt och kroniskt.
