Äntligen hemma igen. Det var ganska svårt att komma hem. Ni minns det här med att jag låste in bilnyckeln i bilen? Bärgningsbilen sa att det berodde på att jag hade tryckt på ÖPPNAknappen en gång efter att jag öppnat bildörren. Då låser den tydligen alla dörrar efter ett tag. SJUKT. I alla fall, detta har några av er sett på instagram, men några dagar senare, tappade den av oss som aldrig stänger fickor bilnyckeln I SNÖN. I någon av alla snödrivor. Unfindable. Inte jag tappade alltså. Vill inte jinxa något nu men jag är ganska bra på att stänga fickor. Jag förlorade iofs mitt visakort från en ficka i London en gång. Klockan var ett på natten och jag hade precis fått lön så jag kände efter att det låg kvar hela tiden och plötsligt var det borta. Det var på den tiden internet bara fanns på internetcaféer och det var vinter och min mobil var död och ingen ville gå med på att jag ringde Sverige från deras telefon för det kostade en triljard pund och jag sprang omkring barfota (för att det gick snabbare) och letade. Det tog en timme innan jag hittat ett café och lyckats tigga pund till internet. När jag spärrade kortet hade typ 9 000 spänn köpts sprit för. Senaste köpet tio minuter tidigare. Det är MYCKET pengar för en pank ungdom barfota på natten på Londons vintergator. Fick aldrig tillbaka dem. I alla fall. Jag tyckte det var ganska skönt att det var Linus som tappade nyckeln eftersom det med besked jämnade ut att jag låste in nyckeln. Några grannar skickade upp en extranyckel så allt löste sig några dagar senare. Vi fick dock inte igång bilen, men de här danskarna hjälpte oss.
