Förlåt för idyll och gull men konversation som just hände: Jag: Hur kan du vara så fin, det är ett mysterium. Harry: Jag måste försöka lösa det som en detektiv. Jag: Ja. Gör det. Harry: Jag har löst det. Det är livet. OCH att du älskar mig så mycket. Man blir ju galen av sånt här. Fick dock ej ta bild för han hade inte någon snygg tröja på sig.
