Jag när jag vulkanboardade på stelnad lava i Nicaragua. Sixten blev arg på en grej på skolan (hade all rätt att vara arg). En jättebra pedagog berättade och var typ stolt över att han hade reagerat, blivit arg och sedan förklarat känslorna. Senare: Jag: Vad bra att du sa till på allvar om *grejen*. Sixten: Ja, jag ba "NU tar jag utbrottet". Jag: Ja hade du liksom samlat på dig så länge, så det fick vara nog? Sixten: Ja, det fungerar som en vulkan. Först kommer det lava som bromsas av öppningen i berget, flera gånger, för att det går göra det och det blir jobbigt med utbrott och man hoppas det ska lösa sig ändå. Så det kommer inte ens ut någon rök. Det syns inte ens utanpå. Men lavaströmmen blir kraftigare och kraftigare och till slut MÅSTE den ut. Jag: OTROLIGT. Exakt så. Eller hur! Oooootrooooooligt. Jag vet att jag är mamman och då tycker man så, men ändå. Nu vet jag iofs inte om vulkaner funkar så men det skiter vi i.
