Ni vet hur man alltid går omkring och snackar med bebisen. Typ "Nu blev mamma lite irriterad på att grannfrun gläntade på dörren och kikade in. Okej okej jag vet jag vet, det är pappa som mamma blev irriterad på, för han stänger ju inte dörren när han går iväg (internt meddelande till Linus: Så här går det. Du outas på blogga) (Och jag har tydligen börjat kalla dig pappa, detta har vi ju lovat varandra att det inte skulle hända, förlåt.)". I alla fall, nyss hände det i affären, UTAN barn. Jag är så trött, och så van vid att det är legitimerat att snacka när man har ett litet barn med sig att det skedde per automatik. "Men en liten grapefrukt kan man väl få" sa jag, med bebistouch på rösten, så att minst en ungdom hörde. Jag är ändå tacksam för att jag inte sa "mamma är lite irriterad på pappa".
