I dag ringde de från förskolan. Det är så himla intressant hur kroppen fungerar. De ringer ju typ aldrig, och gör de det är det för att säga att någon fått feber eller att denna någons föräldrar inte har lämnat semesterlapp ?. Och säger de inte detta på EN gång, stormar ju hjärtat typ alla andra muskler och organ. Det går till exempel knappt höra vad de säger i telefonen för att det dunkar för högt i öronen? I dag sa de ”Du blir säkert orolig för att jag ringer nu (EH NO SHIT SÄG NÅGOT OM SEMESTERLAPPEN NUUU JAG LOVAR ATT ALDRIG GLÖMMA DEN IGEN)... Ta det lugnt nu.... ni behöver nog åka till doktorn med Sixten." Så många scener hinner utspela sig i huvet (ambulans, intensivvård, operationer, kapade ben, personlighetsförändring, ond bråd D..) innan jag hör att det är ett jack i huvudet som behöver sys. Pjo. Då är det i alla fall inte dödligt. Ändå jobbiga 50 minuter innan jag var framme. Man VET ju inte hur mycket de förmildrar verkligheten för att jag inte ska spåra totalt på pendeltåget till exempel. Efter ett tag hörde jag inte hjärtat i öronen längre och där någonstans började jag fundera på om det skulle bli ett snyggt ärr. Det var i alla fall ett tejpningsbart långt jack och efter doktorbesöket gick vi på kondis och till biblioteket. Blodig och mysig dag.
