Vi var på Spårvägsmuseet igår. Och leksaksmuseet. Det låter duktigare än vad det är, eftersom de är i samma byggnad. Jag älskar barnställen där man får klä ut sig för det gör det roligare för mig själv och därför är det psykiskt möjligt att stanna längre. Båda barnen fick dock bryt och skrek och grät efter glass, vilket de inte fick till åhörarnas (resten av besökarna) stora besvikelse. Det mest spektakulära skriket kom dock från en pappa som skrek på en annan pappa och stampade honom på foten och tänkte skalla honom (såg det ut som, han gjorde en sån där skallningsnick) men var alldeles för kort (major fail). Det var något med att den enas barn gått före i kön eller nåt. Känsligt sånt där.
