Jag fyllde år i går. 35! Sjukt. Jag hade åldersångest på morgonen men sen gick det över, förmodligen för att jag förträngde det. Men jag hade trots allt väldigt mycket mer åldersångest när jag fyllde 23. Jag har ingen ångest så länge jag fyller år inom samma box, ni vet som de pratar om i SATC. (How old are you, pick a box. 19-22, 23-26, 27-29, 30-34.) Det fina är ju egentligen att boxstorleken är högst subjektiv (till skillnad från till exempel byxstorleken), så jag kan ju bestämma att 35 hör till den gamla boxen. I present fick jag till exempel extended egentid vid poolen, en av de finaste presenterna man kan få. En massa folk (okej tre, men jag tänker att mörkertalet är stort) undrade varför vi turas om att vara inne med barnen på dagarna. Jag fattar att det låter weird att åka till Thailand och vara inne överhuvudtaget. Det är ju inte hela dagarna utan de varmaste timmarna (det ÄR jättevarmt ute) och då behöver de ändå vila och sova. Och som någon annan nämnde, spädbarn kan inte reglera värmen så bra som vi vuxna. Det tar ett tag även för vuxna att acklimatisera sig till värmen. Och Sixten kutar ju ute all övrig tid så han behöver det verkligen. Och någon skrev att det verkade trist att dela upp sig. NEJ, ASHÄRLIGT! Vi är ju med varandra dygnet runt. (flertalet gånger på nätterna också). Sjukt bra grej att ligga vid poolen själv och bytas av i halvtimmespass medan den andra är med barnen. Det går inte vara själv med båda ute eftersom Sixten inte håller sig i skuggan och Harry måste vara det för att han är.. bebis. Så det är inte trist. Jag rekommenderar alla i hela världen samma sak! Dessutom är det bra för äktenskapet, för då har vi alltid något nytt att prata om när vi ses, typ om någon rivit av en nagel eller bränt sig eller pratat med en tysk.
