Vi var i några kompisars stuga över helgen, och i går morse körde jag till Linköpings sjukhus för att Harry fått en häl i ögat på en studsmatta. Otrooooolig blåtira, men ögat klarade sig, sa läkaren efter undersökningen. Jag blev så glad och lättad att jag sa "ÅH FÅR JAG KRAMA DIG" till läkaren. Han ba: "Helst inte". Helt allvarlig var han. Log inte en enda gång under besöket. Han var jätteduktig och fin mot Harry, men liksom en väldigt allvarlig person. Och så kommer jag där och ba HEJ JAG SKA DEFINITIVT INKRÄKTA PÅ DIN SFÄR. HAHAHAHA SÅ STELT. Där står jag med båda armarna ut. Ni vet när någon leave you det hanging i en high five. Nu stod jag med BÅDA armarna rakt UT. Hur släpper man ner dem naturligt liksom??????? Helt omöjligt.
