Jag var på BIOPREMIÄR igår! Med mina kollegor. Euphoria med Alicia Vikander. Hon var som vanligt fantastisk. Alla grät så mycket till filmen att de typ snorade runt mig. Jag grät bara en gång. Jag blev stolt, men det beror bara på att det känns som att andra tar bördan när de gråter. Hade jag sett den själv hade jag gråtit mycket mer. Man kanske borde införa yrket gråterska igen? Notera mobubbelgreppet, mitt bästa grepp.
