Nu har Linus och Six åkt hem till Sverige. Jag och Harry är i Chiang Mai och hänger hos min syster till på söndag. Lät som en asbra idé att Linus (och farfar) skulle vara med Six så att jag inte behövde resa med två barn varav det ena springer världssnabbt all vaken tid och det andra ammar all vaken tid. Det ÄR en opraktisk kombo. Men nu känns det väldigt sjukt att min Sixt är så långt borta. Har aldrig varit flygrädd åt någon annan förut. Tur att en är kvar iaf.
