Telefonsamtal: Jag: Oj, jag har glömt tvätten i maskinen. Kompis: Ja men det är ju standard. Hur länge? Jag: Igår lunch. Kompis: DET är väl ingenting. Jag tycker ändå den kan ligga där förvånansvärt länge innan den blir möglig. Jag: Ja... sant faktiskt. Kompis: Nyss glömde jag i en vecka, den var bara LITE möglig när jag tittade. Jag: Ja, och jag har börjat tycka LITE surt är ganska hemtrevlig lukt. Kompis: Nej, nu gick du över gränsen. Jag: Men ibland är den för sur, men det är därför jag har börjat he i sköljmedel från början, så känner man det inte. Omotiverad bild från när jag hade en selfiestick. Vart tog den vägen egentligen.
