I dag var vi i kyrkan. Six och Sidekick var enda barnen där. Jag har alltid älskat när barn stör i kyrkan, fipplar och donar och så, och nu har jag en egen störare! Sixten var helt gudomlig. Härmade prästen, tog nattvard (vet inte hur TK det är (teologiskt korrekt)?), och skrek HEJ DÅ när Linus bar ut honom, precis när orgeln tystnat. Hela kyrkan började skratta och en farbror sa sedan att det var det finaste på hela gudstjänsten. Det tyckte jag med. Eller. Det finaste var nog att slippa avgöra när han gick över gränsen (dra i prästens rock är till exempel över gränsen) eftersom jag och Sidekick höll oss i utkanten. Jag är lite mer frikostig med vad Six får göra (tycker allt är supergulligt) än vad Linus är. Efteråt kom fem tanter och farbröder fram och berömde honom (Six) för att han varit så "trevlig". De som tyckte han var asjobbig kom inte fram. I utkanten, ursäkta konstiga blickarna:
