Jag vabbade i dag. Inget har hänt. Men IGÅR. OJOJOJ. Det finns en sak som jag har haft lite ångest över titt som tätt senaste året. Så jag bestämde mig för att ta tag i den när jag kom hem från jobbet. I färgaffär: Jag: Hej. Affärsman (ja alltså en som jobbar i affären): Hej. Jag: Jo. Det är så att för mer än ett år sedan frågade jag om jag kunde få bryta om en färg, men jag saknade en kod och skulle gå hem och kolla vad den var. Jag skulle komma tillbaka dagen därpå, men jag fick ställa färgen som jag redan hade köpt under ett bord bakom disken så länge. Affärsman: Jaha? Jag: Ja, och sedan kom jag aldrig tillbaka. Det blev liksom övermäktigt, det här med att kolla kod. Du vet hur det är (nej?). Men jag undrar om den finns kvar? Affärsman: Ah.. Det var en gråblå färg va? Jag: JAAAA?? Affärsman: Ja den står här. Jag har inte tittat i burken sedan dess, men jag minns det väl. Ibland minns.. Jag (avbryter): .. man riktigt konstiga kunder. Affärsman: Hehe ja näe men vissa färgköp. (snällt sätt att säga det på). HUR sjukt? Att de sparar färgen och att jag ens går tillbaka. Väldigt konstigt eftersom jag inte ens behöver den där färgen. Men jag har alltid undrat. Och inte minst: haft ångest eftersom jag tänkt att det finns en liten risk att de sparar den och tänker att det kanske kommer en dag då jag kommer tillbaka. Och så tar den upp massa plats för att de är så snälla. Vilket jag visste att de var. Och jag vet, det är ju att tro lite för mycket om sig själv att tänka att de skulle spara min färg på golvet i mer än ett år. MEN JAG HADE JU RÄTT. Nu ska jag måla en vägg som INTE behöver målas. Eller så gör jag det nästa år. I dag är en ny dag! Man kan rösta på mig varje dag till Årets inspiratörsmama. Rösta HÄR TACK TACK TACK SNÄLLA!!!!
