Min kompis Liza sov över i natt med sin familj. Liza: Lisa, vi kom ju på ett ord en gång. Jag: Va. Liza: Ett bra ord som var som en röd tråd men det var något med halster som inte var det. Jag: Va. Liza: Jo men vi satt någonstans på en bar. Jag: Jaha? Linus: Säg vilken bar, om Lisa vet exakt VAR det var kommer hon komma på det. Liza: Ja på Carmen. Men det var inte halster som var ordet, det var något med en tråd fast ändå inte. Jag: Ja! Jag tror jag bloggade om det, vänta ska jag googla. Mycket riktigt. Här är konversationen. Notera datumet. Den här katastrofkonversationen ägde rum för nästan exakt tio år sedan. Hur är det ens möjligt att komma ihåg något så totalt meningslöst? Jo. THE POWER OF ATT VETA EXAKT VAR NÅGOT SAGTS så klart. Men ändå. Också glad för att Linus sa så där om mitt minne. Det här borde ju innebära att åtminstone en del av honom egentligen tror på mig under alla våra "JO det sa du – på tredje sätet framifrån på bussen"-konflikter. Även om det aldrig erkänns live.
