Hejhej Vardag hade en rimlig fråga om mitt avskedsbrev. Så här: Jag skrev i pärmen på en bok jag höll på att läsa (tänkte att den säkert klarar sig för att den flyger ut när planet delar sig på mitten. Någon kommer hitta den och svarta lådan på en typ myr.) Så orolig nu att någon ska låna boken nu! Det tar upp alldeles för mycket tankekraft. På nivån "Nu mår jag ganska bra ändå, barnen är friska och jag har roli..NEEEEEJ JAG MÅSTE GÖMMA BOKEN SÅ ATT INTE NÅGON LÅNAR DEN." Jag tänker att jag måste nog slänga den eller måla över. Men jag vill samtidigt att de barnen ska hitta den en vacker dag och gråta och tänka att jag var SÅ FIN. VILKEN ÄLSKANDE MOR HON VAR. HON SÄGER EXAKT DET JAG BEHÖVER HÖRA. FINNS HON MITT IBLAND OSS NU? Så då kan jag ju inte slänga förstöra det.
