Sixten och jag bakade kakor som vi bjöd på när vi gick bort till bekant. Jag (stolt): Titta!! Varsågod! Sixten och jag har baaaakat de här! Bekant: Oj vad duktigt! Har du bakat Sixten. Sixten: Mamma köpa dem. Jag: Ööööh, hehe, alltså. Nej. Vi HAR ju bakat, eller hur vännen. Sixten: .... Jag: Hehe.. He. He. Nu hade vi faktiskt bakat, men det finns ju alltid de som tror att barn alltid är ärligast osv. Jag framstår ju inte i så god dager då. Ljuger om att jag bakat, drar med tvååringen i den stora lögnen och hävdar att tvååringen ljuger när han berättar hur det är.
