Måste kompensera lite för alla gulliga inlägg om Sixten. Han är ju liksom vild. Just nu är han i en kastfas. Eller jag hoppas att det är en fas. Allt kan kastas, men det sker ofta ganska plötsligt. Nyss på restaurang: En tant blängde irriterat på oss, och då kändes det bättre. Då hade vi ju liksom fått vårt straff och blivit utdömda som jobbig familj, så då gör det inte lika mycket om vi fortsätter. Mammas julgran är i alla fall full av lego, dockor, plastverktyg, pusselbitar, mat och kläder, typ. Någon som har erfarenhet av liknande kastfas? Hur länge varar den? Jobbigt om det skulle vara ett personlighetsdrag som är bestående. *dagdrömmer lite om hur han jobbar på djuraffär och måste kasta akvariefiskar på kunderna, och som kirurg och får plötslig ingivelse att drämma en lever in i väggen. Vi får hoppas att han börjar jobba på djuraffär om man får välja på de två*
