I kön på affären: Man framför oss: (Vrider sig så han dänger ryggsäck i Harry så han tappar balansen och kliver på mannens häl). Man: Oj.... Jag: Det är okej!! Man: Har ni bråttom eller? Jag (tror att han menar att vi ska få gå före honom i kön, eftersom han har mycket i korgen): Nej det är ingen fara! Man: Ingen fara för ER nej, men för MIG. Din son sprang in i mig. Jag: Hehe va??? Man: Ja. Jag: Nej han stod helt stilla tills han tappade balansen! För att DU träffade honom med ryggsäcken. Man: Lögn. Jag: Troligt. Älskar när jag använder "TROLIGT" när jag inte vet vad jag ska säga. Det är som stjärnstopp, det går inte svara på det på ett smart sätt. "Jo det är troligt" är ju liksom inte så mäktigt. Och "Nej det är inte troligt" bekräftar han ju bara. Harry igår när han inte kunde sluta skratta för att han råkade rapa jättehögt på ett sushihak.
