Inte. För jag hade för ont i halsen. Tack för era kloka dödsråd. Jag åkte dock dit, och tänkte in i det sista att det skulle ske ett mirakel. På pendeltåget in till stan kände jag en sådan samhörighet med alla andra tjejmilspringare att jag definitivt tänkte springa och framförallt blotta mig så här. Ok detta var en gif som inte funkade. Det skedde tyvärr inget mirakel. Då tänkte jag att jag kanske kunde GÅ runt, men eftersom jag fick typ yrsel av att gå från t-banan så sket jag även i det, och hejade igång min älskade HejHejvardag i stället. Det kändes exakt som när ens barn ska åka typ på språkresa för första gången. Förutom att jag inte har någon aning om hur det känns. Här är jag svärdslukare alltså. Sedan åkte jag till Mall of Scandinavia för att möta upp familjen och barnens farfar. Med tanke på hur mycket jag kutade efter barn där hade jag lika gärna kunnat springa tjejmilen.
