På väg hem till Stockholm igår hälsade vi på en supergullig 103-årig tant. Linus gamla söndagsskolfröken. Hon sa "Det här är ju helt otroligt, är det här Linus som jag har älskat hela livet, det här är ju helt otroligt att jag får träffa dig igen". Det gjorde att jag för en stund tänkte "Vad lyckligt lottad jag är som får vara med den där personen som en 103-åring älskat hela livet". Sen försvann den tanken SNABBT eftersom han som vanligt glömde bort att *censur för att det bara inte går att skriva, trust me* osv osv småbarnsföräldergnabb osv osv. MEN jag ska försöka tänka på det där någon gång då och då. Det var coolt just då. Hon sa att Linus var en mycket stilig man. Han svarade att hon var en mycket stilig gumma. Man ba fail. Hon svarade "GUMMA! Jag är ingen gumma, jag har en kropp som en ungdom". ❤️ Sen berättade jag om min bästa söndagsskolfrökenupplevelse. Sixten gjorde ett bananhjärta till mig.
