Jag vill härmed skänka tröst till alla er som har väldigt vilda barn. Det var inte länge sedan tågresor till Östersund var samma sak som långdistansträning för mig och Linus. Förutom att under träning till tex ett maratonlopp behöver man inte ursäkta sig till folk som får sina godispåsar utrivna och vindruvor uppätna. Senast vi försökte kutade Sixten konstant i sex timmar och såg medpassagerarnas färdkost som sådana där stationer med blåbärssoppa på Vasaloppet. Och se vad som hänt! Han är snart tre år och SITTER I KNÄT OCH LÄSER BOK. Det hände! Harry nöjer sig med att sitta hyfsat still och läsa bok eller leka doktor i en och samma vagn (!). Så lätt att vi knappt borde få kalla oss föräldrar.
