Sixten har blivit intresserad av döden. Det KAN vara för att jag tidigt kände att jag MÅSTE prata om döden för att han ska förstå varför man inte ska tävla med bilar på gatan och balansera på balkongräcket och typ äta kokain. Den ungen är nämligen totalt dödsföraktande. I alla fall. Jag läste denna boken för honom. STORT MISSTAG. Väldigt bra bok, som förklarar allt på ett ickeångestsätt, MEN. Plötsligt kom denna sida: Det var ingen fara för Sixtens del tror jag, men FÖR MIG. Jag började hulkgråta. Med massa snor och gråtläten. Den där sidan kom ju helt plötsligt och jag var extremt oförberedd. Inte extremt kanske ni tänker eftersom jag trots allt läste en bok om döden, men bebisar FÅR ju bara inte dö. Jag klarar inte av det ALLS. Sixten tyckte det var väldigt konstigt att jag grät och försökte trösta mig. "Mamma bebisen finns inte på riktigt, den är bara tecknad" ❤️ Finaste ungen. Ska hädanefter be Linus kolla igenom alla böcker och sätta nån vuxenförbjudenvarningslapp på.
