Frukost. Jag: Du har verkligen en perfekt stubb. Linus (nyduschad, innan han slätat ner håret): Mmm jag vet. Jag: SÅ snyggt ändå. Jag hoppas att stubb blir inne igen om åtta år och att den är en dominant gen så att Six och Sidekick har ärvt den. På lågstadiet blev man ju aldrig så kär som när man var kär i någon med den perfekta stubben (detta var i slutet av 80-talet) (ja, jag var en ytlig 8-åring) (ytlighet är tyvärr också en dominant gen). Linus: Mmm. Jag: Sedan har du i och för sig haft 25 år med den perfekta stubben, när stubb inte varit riktigt lika hett tyvärr. Linus: Precis. Undrar om det är värt det totalt sett? Två år med snyggast hår på hela skolan, för att resten av livet kämpa varje dag mot det som skördade alla framgångar. Jag tror lätt värt! Jag när jag började ragga på stubbkillarna:
