Jag är sjukt chill inför förlossningen, vad gäller själva smärtupplevelsen. Nu har jag kommit på varför. Det är för att jag lever i förnekelse. Jag drog slutsatsen efter en djupanalys av min och Linus senaste konversation: Linus: Så du trodde att det satte igång förut i dag? Jag: Mm.. Men det gör ju aldrig det. Linus: Näe.. Jag: Och jag börjar tycka att det är skönt. Linus: Vad är skönt. Jag: Att slippa föda. Linus: Men alltså... Du kommer ju behöva föda. Jag: Tror du. Linus: Eh mm. Ska du inte gå ut en sväng och gå, det sätter säkert fart på det. Jag: Nejje! Linus: Varför då? Jag: Jag sa ju det. Det är ju skönare att inte föda. Linus: Men är det inte skönt att få det gjort? Jag: Nej. Det tycker jag inte. Det är bra så här.
