Mia: Ska vi ses? Jag: JAAA! Det är så kul att träffa vanliga människor. Mia: Jag är väl ändå inte vanlig. Jag: Nej okej. Men någon som är över 75 centimeter lång då. Mia: Men jag är ju superkort. Jag: Ja. Okej då. Vi skiter i det då. Sen kom hon i alla fall. Det är konstigt att vi blev vänner överhuvudtaget. Vi träffades ett par gånger när vi bodde i London för 13 år sedan. Sen tog jag över hennes kille (han var Londons snyggaste och coolaste) (de hade gjort slut, men ändå..) och ändå var hon supersnäll mot mig. Då tänkte jag att hon måste vara världens största människa (fast superkort) och bjöd hem henne på lunch fast vi inte kände varandra och sedan dess är vi vänner. Nu kom jag på att jag redan har skrivit om detta, och vårt gemensamma ex spektakulära könshår.
