Jag: (trycker upp rostbröd ur brödrosten) Oj de var ju verkligen inte färdiga. Linus: Nej? Tryckte du upp dem utan att de var klara? Jag: Ja. Du hade ju stoppat i dem, så jag visste inte när de var klara. Men de var ju nertryckta för en stund sedan och nu tänkte jag att de borde vara färdiga. Oddsen för att du PRECIS tryckt ner dem när jag kollade senast var ju rätt höga. Linus: Mm. Jag: Jag sa rätt nu, märkte du det? Linus: På oddsen? Jag: Ja.. Linus: Ja, men alla säger ju fel på odds (höga på låga och låga på höga) så man borde bara bestämma att man säger det felaktiga. Jag: Ja. Man måste ju ändå alltid kolla så att den man pratar med fattar att man säger rätt. Som jag gjorde nu. Dubbeljobb liksom. Linus: Kan vi inte bara bestämma att vi säger fel då. Jag: Jo, vi gör det då. Men när man vet vad som är rätt måste man ju tänka en extra gång för att det ska bli fel. Jobbigare än om man bara har fel från början. Det känns inte bra. Linus: Nej. Vårt största problem i kväll. Nåt problem ska man ju ha när båda barnen sover.
