Våra kompisar Annika och Olle har varit här i kväll. Man kan säga att Annikas och min relation är lite mer känslomässigt explosiv än Olles och Linus. Telefonsamtalet som föregick besöket (de har inte hörts efter att bebisen kom): Linus: Tja. Olle: Tja. Linus: Mat här klockan sex? Olle: Vet inte. Vad blir det för käk. Linus: Kyckling. Olle: Vad blir det till då. Linus: Ris. Olle: Blir det nån efterrätt? Linus: Nej. Olle: Nähä. Vet inte. Men kanske, ska höra med Annika. Linus: Okej, hej. Följande sms från Annika: JAAAAA! WOOOOOOHOOOOOOOOOOO, jag är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ lyckliiiiiiiiiig! Jag kan inte MINNAS när jag var så här lycklig sist. Vi kommer till er i KVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLL!!!!!! Jag LÄNGTAR efter att få se UNDERVERKEEEEET! HAHAHAHHAHA JAG ÄR SÅ LYCKLIIIIIIG! ÅÅÅÅH VAD KUUUUUUUUUUL! HAHAHHAHA (så lycklig är jag). I alla fall. Vi har hängt till nu så resten av förlossningen kan inte skrivas i kväll.
