Harry: DADADADADAAAAAAA (väldigt högt) Jag: Oj vilka röstresurser. Linus: Heh.. Näe Lisa. Gu vad töntigt sagt. Jag: Ja men jag sa det ju för att det var töntigt. Linus: Jo men du hade ju inte riktigt räknat med att det skulle låta SÅ töntigt. Jag: Du kan inte bevisa något. Linus: Nej, det krävs nog ett erkännande i så fall. Jag: Och du tror jag skulle erkänna det? Linus: Nej, för jag tror inte att du orkar prata mer om det. Jag: Jo men jag erkänner. Linus: Du erkänner. Jag: Ja.
