Jag har berättat förut att jag är sjukt dålig på att ta emot komplimanger. (OBS att jag länkar till ett åtta år gammalt inlägg, bra minne jag har.) (våga inte ge mig komplimang för det dock). Nu har det hänt igen. Granne: Vad fin du är! Jag: Nej nej. Hatten har jag för att jag har jättesmutsigt hår. Och ser du den här randen på kappan, den är intorkat kräk som jag inte sett förut, men jag minns nu när det hände. Och jag luktar jättemycket svett UNDER kappan. Granne: Jaha, hehe. Jag: Så jag är inte fin egentligen, men tack. Jag SKULLE ju kunna säga tack och sedan gå därifrån men nej då. Jag måste övertyga henne om att det hon uppfattar som fint är en vilseledande fasad och att jag egentligen är äcklig. Sedan stod vi en stund och asgarvade åt varandras kräk-och snorfläckar så det var värt det totalt sett.
