Telefonsamtal. Mia: Hur är det med dig då? Jag: Jo.. Jag vet att man inte ska prata om gulliga saker ens barn gör för ingen annan är intresserad.. Mia: Mmm.. Jag: MEN.. Sixten.. När jag nattar honom sjunger jag Nu lilla humla. Mia: Mmm.. Jag: Och efter hundra år orkar jag inte sjunga texten längre så då nynnar jag bara. Och när jag har nynnat i hundra år till och tror att han sover så slutar jag. Och DÅ. Då stelnar han till i hela kroppen och vänder sig mot mig och säger irriterat: NANANANA. För att han vill att jag ska nynna mer. SÅ SÖTT SÅ JAG DÖÖÖÖR. Mia: MMmm, sött. Jag: Och ingen annan är nog intresserad, men en sak till.. När folk frågar honom om bebisen, så drar han upp tröjan och klappar sig på magen. Han tror liksom att det ska komma en bebis ur hans mage också. VÄRLDENS SÖTASTE JAG DÖÖÖÖR. Mia: Mmmm.. Jag: Men jag vet att man inte ska skryta om saker ens barn gör så jag ska inte göra det.. Hur som helst, hur är det med dig då? Smart. Jag lyckades alltså berätta allt jag ville och ändå bibehålla maximal ödmjukhet och distans. Helt bulletprooft trick. Tror jag. Hon lade visserligen på någon gång där.
