Jag: Sixten kom och lägg dig nu. Sixten: Nej jag ska bestämma själv när jag ska lägga mig. Jag: Nej, det får du inte. Sixten: Då ska jag åka långt bort så ni inte kan bestämma när jag ska sova. Jag: Vart ska du åka då? Sixten: Kanarieöarna. Jag: Men hur ska du komma till flygplatsen? Sixten: Jag frågar en vuxen i en sån bil om den kan köra. Jag: En taxi? Hur ska du få pengar? Sixten: Jag tar med mig min spargris. Jag: Men hur vet du vad du ska packa? Sixten: Jag tar med mig min pyjamas och badbyxor och ipad. Jag: Ja.. jo.. Det är bra. Men man måste ju ha biljett. Hur köper du den? Sixten: Jag frågar vuxna hur man gör. Jag har ju med mig min spargris. Jag: Men hur vet du var du ska lägga väskan på flygplatsen? Sixten: Jag frågar dom på flygplatsen. Jag: Ja okej bra. Men när du kommer fram till Kanarieöarna, då pratar de ju ett annat språk så då kan du inte fråga folk. Sixten: Men mina kompisar där pratar svenska. (BÄSTA kanarieanalysen i modern tid) Jag: Ja okej. Men hur vet du vart du ska åka? Sixten: Jag följer med mina kompisar. De hjälper mig att simma också. Jag: Kommer du inte sakna oss då? Sixten: Jo, men då åker jag hem, när jag saknar er. Och ni kan hälsa på mig. Alltså jag känner ändå att han skulle kunna klara det? Note to self: Ge honom INTE veckopeng som han kan hålla på och gömma i spargrisen.
