Att parrelationen tar stryk under småbarnsåren vet vi alla. Därför presenterar jag nu en lista med basic regler. Det är liksom inga guidelines. De SKA följas. Allt för ett mycket lyckligare förhållande under småbarnsåren. 1. Du skall icke säga att du har bytt blöja om du inte har knutit ihop den och slängt den. Speciellt inte om den ligger på golvet med bajsytan uppåt. Det genererar nämligen ofta i mycket, mycket större problem än en icke bytt blöja. Speciellt om partnern har strumpbyxor och bråttom till jobbet. 2. Du skall icke, om det är din partner som (for a reason) ansvarar för barnklädesinköp, plötsligt säga ”Jag storhandlade kläder på Coop Forum och det fanns Angry birds-byxor för 50 kronor styck så jag köpte på mig flera stycken, i varje storlek alltså, så att de har ett tag, ja i några år.” Det har aldrig förr sagts en mening där lyssnaren så många gånger så intensivt trånat efter punkt, men där livskriserna bara kept coming. 3. Du skall icke utlova sovmorgon till din partner och på morgonen snooza i tiominutersintervaller? 4. Du skall icke fisa i soffan och sedan skratta, så att det blir en "kul grej” att du fes. Skratt does not equal roligt. 5. Du skall icke säga ”Det är samma sak i alla schampoflaskor, bara olika dyr layout på förpackningarna”. Duh? 6. Du skall av samma anledning icke ta partnerns dyra schampo när ditt Dubbeldusch är slut. 7. När du öppnar dörren vid hemkomst, skall du pussa partnern. Barnen också så klart, men säg även hej till den som typ skapat dem. Även om ni varit gifta i tre år. 8. Du skall icke råka ta med cykelvagnen från förskolan efter lämning, så att den som hämtar måste GÅ hem och leta pinnar och sniglar i sammanlagt någon mil, samtidigt som hen bär ett barn. 9. Du skall icke snarka. FÖRLÅT, jag vet att snarkare inte rår för detta, men det är ju i sig ett problem eftersom den som lyssnar fråntas rätten att klaga. HUR irri när alla äntligen somnat, och så sätter ett av jordens jobbigaste ljud igång? Och inget är snarkarens fel? Snarkning är den bördigaste grogrunden för bitterhetens bitterhet. 10. Du skall icke kommunicera passivt aggressivt till din partner via barnen. Till exempel ”Gå och lek lite med pappa, han är lite sur helt i onödan och behöver lite glädje i livet.” *skyldig* *men ändå ödmuk*. 11. Du skall ALDRIG kalla din partner för pappa eller mamma om du inte pratar med själva barnen om den andra. Speciellt inte i liggsammanhang. (Detta har inte hänt undertecknad, men I fear att det är en tidsfråga.) 12. Om din partner ligger på plus ta-hand-om-allt-mässigt, till exempel genom att du varit på en veckas skidresa, kompenserar du inte för detta genom att du tar alla läggningar kommande veckan. Det verkar rimligt, och det är jättesnällt och får i och för sig gärna hända, men inte om detta leder till missförståndet att partnerns plusöverskott därmed jämnas ut. Läggningskontot och vara borta i en vecka-kontot är helt olika konton man inte kan göra transaktioner mellan. 13. Du skall icke anklaga partnern för att vara hönsig när hen blir orolig av att barnen vill leka typ på balkongräcket. Nej det är kanske inte dödshöjd, men grannen under har liksom placerat spetsiga pålar i marken. JA det kanske är blompinnar men vem har egentligen koll på blompinnars spetsningsförmåga i barnkroppskategorin? Det lär ju knappast ha gjorts tester. 14. Du skall icke göra offentliga klaglistor som ser ut att vara till din partner utan att påpeka att du talar lika mycket till dig själv. Förutom eventuellt i punkt 2, 3, 5, 6, 9 och 13 och kanske någon mer. Oh well, han får väl göra en egen lista. Litet relationsrim: Bajsblöja på golvet – lätt hänt slängning av den – time oerhört well spent Denna lista har tidigare publicerats i tidningen mama ❤️.
