Det finns en sak som är otroligt fascinerande. Och det är att folk fortfarande säger "Varför skaffade du barn om...". ”Man ska inte säga taskiga saker” och ”Lägg dig inte i” i all ära, men det finns tre mycket bättre anledningar till varför man ska hålla tyst i stället för att tala om för andra mammor hur de misslyckade de är. Anledning 1: Alla VILL läsa om piniga misslyckanden. Folk som skriver om hur föräldraskapet ÄR är utrotningshotade. PGA TROLL. Jag är väldigt förskonad från mammapoliser men det är ju bara för att jag vet exakt vad man kan skriva och inte. Man kan till exempel inte skriva om att ens bebis åkte tuktuk i Thailand. Eftersom man då blir uppspikad på en bungalow och sedan får kokande chiliolja hälld över sig (oavsett om det var en själv som åkte med bebisen). Jag pratade nyligen med en annan mammabloggare om att man utelämnar vissa saker. Hon berättade till exempel att hon glömde hämta på förskolan en gång för att hon gick på aw i stället. Är det inte FRUKTANSVÄRT synd att hon känner att hon inte kan blogga om detta? ALLA vill ju läsa. Och hon själv vill oerhört gärna berätta om det eftersom det är hemskt och därmed kul att berätta, men hon upplever att det inte GÅR eftersom folk skulle kräkas sur magsaft över henne och sedan kontakta socialen och kanske till och med stena henne. Och det blir ju så kontraproduktivt. Skriver man taskiga saker lär ju sig bloggare vad man inte får skriva och de som vill götta sig har inte längre något att götta sig åt. De som har en urge att skriva taskiga saker skulle kunna få höra det smaskigaste någonsin men sumpar alltså chansen i förväg. Anledning 2: Mammor har sjukt olika förutsättningar. HUR kan det här vara så svårt att missa? Vissa människor har till exempel 20 minuters resväg från jobbet till förskolan. Det betyder: Svinsmidig hämtning. Svinlätt liv (typ). Det betyder INTE: Att man kan säga ”HÄMTAR DU KLOCKAN 5? Jag skulle ALDRIG hämta senare än 15:30. Lite uppoffringar får man väl göra.” Det är liksom inte DU som pendlar två timmar per dag så var får du liksom luft ifrån. Vissa har även barn som sover på nätterna. Det betyder: Extrema mängder energi, jämför med dem som inte har. Man kan leka dinosaurie, gå på nån himla skogspromenad, måla katter i timmar. Det betyder INTE: Att man kan lacka på mammor som låter sina barn kolla på iPad jättelänge eftersom de är så trötta pga sover 3-4 timmar per dygn flera veckor i sträck. De här mammorna är ju helt olika kategorier människor så lämna varandra i fred. Vissa har föräldrar eller svärisar i samma stad, en partner som är frilans, ett storasyskon som kan titta på tv, halvtimmesläggningar. Det betyder: Ganska gött liv. Det betyder INTE: Att man kan skriva ”varför skaffade du barn om du inte vill vara med dem” så fort någon klagar på livet UTAN den avlastningen. Den som har avlastning har ju ingen aning om hur det är UTAN avlastning. Anledning 3: Gör man något fel kommer man få veta det ändå. AV BARNEN. NÄR DE BLIR STORA. Och OJOJ vad man kommer få veta det i så fall. Så man behöver inte straffas i förväg för något man inte ens kunde eller orkade göra annorlunda. Och om någon ändå känner ett behov av att klaga. Eftersom du förmodligen vet hur mycket avlastning betyder då du har så mycket tid att kritisera folk på internet, SNÄLLA klaga lite på pappor i stället, så mammorna får lite avlastning. Tidigare publicerad i tidningen mama.
